Om vi står bredbent så kan vi alla ha thigh gap

Fråga:
Du som tränar mycket, har du ett thigh gap? Hur får man det i så fall?
 
Svar:
Wow, den här frågan igen? Jag har fått den ett par gånger tidigare och jag har faktiskt svarat på den gång innan. Men visst här ska ni få ett svar, igen.
Om någon som läser undrar "Men Jasmine, vad är egentligen ett thigh gap"?
Jo mina vänner, det är ett mellanrum mellan låren, alltså luft mellan låren.

Men visst jag kan förstå att thigh gap är populärt, jag menar en av mina största förebilder har ett thigh gap. Vem då undrar ni?
Jo, Svampbob, damn kolla på honom!
 
Jag har inte något thigh gap, mina lår går faktiskt ihop.
Eftersom du valde att nämna min träning förknippat med thigh gap - jag tränar INTE för att få ett thigh gap. Jag tränar av olika anledningar: det är kul, jag tycker om det, det är hälsosamt och jag tycker om att bli starkare (ett thigh gap ger inte styrka, glädje och gör dig inte hälsosamare).
 
Men jag tänkte berätta lite av det positiva jag har märkt av med att ha ett "icke-existerande thigh gap"!
- När jag springer så har jag alltid med mig en hejaklack, för mina lår går ihop och klappar för mig när jag springer. Och om en vill så kan en testa att springa i takt med musiken du lyssnar på vid träning, för då kan låren klappa i takt med musiken! *klapp klapp klapp*
 
- Om du har massa saker att hålla i, så kan du använda dig av låren och knipa saker där.
 
- Om du spelar fotboll blir det mycket svårare att skjuta en boll mellan låren på dig!
 
Men eftersom du också frågade hur en kan få ett thigh gap, så tänkte jag ge tips:
1. Du kan stå väldigt väldigt bredbent, tänkt en cowboy på en häst, härma sättet denna sitter på, fast du gör det stående. Eller tänk Lycky Luke! Quick fix, där har du thigh gap på 1 sekund!
 
2. Du kan ha en t.ex. tegelsten mellan benen och vagga runt som en anka med tegelstenen mellan låren hela tiden - tada ett thigh gap!
 
Men mitt sista mest allvarliga tips, om du tränar för att få ett thigh gap - sätt dig ner och tänk över vad du håller på med. Fundera på om du verkligen ska träna just nu, eller kanske få hälsosama tankar först.
Som jag skrivit innan, träna inte för att du hatar din kropp - träna för att du älskar din kropp.
 
Nu har jag svarat, så nu kan ni, snälla, sluta fråga om thigh gaps och liknande? Ni kommer inte få ett bättre svar än detta av mig.
Och ja, ni som inte har humor eller förstår ironi, ni ska nog inte läsa det här inlägget - bättre att ni glömmer allt ni just läste ^^
 
Tack och hej!

Jag vill kunna se på film

God måndag morgon på er! 

När jag var sjuk i ätstörningen så kollade jag aldrig på film. Eller typ aldrig, kanske med någon vän om de ville det. 
Jag intalade mig själv att det var för att jag "inte tyckte om film", vilket inte stämmer. Har jag märkt efteråt. 
Anledningen var egentligen : 
- Jag tillät inte mig själv att sitta still så länge som en film varade. Och att stå upp och kolla på film, njaa... 
- Om jag väl kollade på film, kunde jag inte koncentrera mig, så jag hängde ändå inte med i filmens handling, glömde karaktärerna och förstod inte filmen (antar det var för att när en inte äter ordentligt så har hjärnan inte energin till att funka som den ska). 

Så under sen perioden såg jag inga filmer alls typ, och dem jag såg har jag nästan inget minne alls av! 
Det hade väl varit okej om jag faktiskt inte gillade film, men jag gör ju det! 

Ibland kan jag fortfarande ha svårt att titta på film själv, för jag kan fortfarande då få den där känslan "nu är du lat". 
Så jag tänkte träna på detta - och vilket bättre sätt än att se alla de filmer som är nominerade till bästa film (för Oscarsgalan 2015)?! 
Om någon vill vara med och utmana sig till att se film, så var gärna det, då kan vi diskutera filmerna sen när vi sett dem ;)

Tack och hej! 


Trotsar idealen, really?!

Att någon är stolt och glad över sin kropp är väl alltid bra, det är såklart att det kan vara peppande att se någon annan som är stolt över sin.
Någon som hyllar sin viktuppgång och sina "kurvor", det är väl fint.
Och jag menar att det är klart att alla ska få vara stolta och nöjda över sina kroppar - oavsett vikt/storlek/osv..
Det är jätte bra att älska sin kropp!
 
Men jag kan ju ändå inte låta bli att bli måttligt irriterad på media - när jag läste artikeln om Zara Larsson och "hur hon trotsar idealen" för att hon har gått upp i vikt. (Läs här: http://nyheter24.se/noje/787016-zara-larsson-trotsar-idealen-lite-celluliter-har-val-alla-no-biggie
Som sagt jätte positivt och fint att hon är nöjd med sin kropp och sin viktuppgång.
Men helt ärligt nu, trotsar hon verkligen idealen? Verkligen?
Hon är ju fortfarande en smal och söt tjej, hon ser väl i princip ut så som media/idealen säger till oss att se ut?
Hade det inte i så fall varit bättre att faktiskt lyfta fram en person som verkligen bryter normerna/idealen?
Någon som har kurvor, väger lite mer än vad idealen visar oss som "vackert". Det har jag blivit mer peppad och glad över att läsa.
 
Och i den här artikeln om Zara Larsson sitter hon och äter en munk - allt för att visa att "titta här är en tjej som vågar äta något med socker i".
(
Ellen Bergström, Ideal, Zara Larsson, Vikt(bild från artikeln på nyheter24, tagen från hennes instagram från början..).
Hon berättar också om att "vikten aldrig har varit ett problem för henne och att hon aldrig har behövt  gå till gymmet för att tighta till något".  (läs här: http://www.lajkat.se/zara-larsson-lite-celluliter-har-val-alla-no-biggie/)
 
Men sak tänker jag på, hur hade media skrivit om det här om det faktiskt var en person som kanske hade lite "övervikt" hade suttit med en munk i handen eller om den person hade sagt att hen inte gick till gymmet.
Hade då inte media snarare lyft fram det som "ohälsosam" livsstil? Av någon anledning känns det så.
 
Lady Dahmer skriver t.ex. att "tjocka människor" (hennes ord inte mina) - bara lyfts fram om de ber om ursäkt för sin vikt eller om de försöker göra något åt sin vikt. (Läs artikeln här: http://www.metro.se/nyheter/svaret-till-zara-larsson-hyllningarna-folk-blir-arga-nar-riktigt-tjocka-kvinnor-stolt-visar-upp-sig/EVHoao!QDSqBjgS89uDo/)
Tänk på alla "före-och-efter" historier vi får läsa om när någon gått ner en massa i vikt.
 
Som sagt, Zara Larsson får jätte gärna älska sin kropp och vara nöjd med sin viktuppgång, det är ju skit bra.
Men om vi vill skriva om människor som trotsar idealen, finns det väl andra vi kan välja som verkligen bryter normerna? Och om vi vill skriva om "extra-kilon", kanske vi ändå inte ska skriva om Zara Larsson?! Får mig att vilja kräkas på media *kräk kräk*...