MegaFistPumpAirHumpRave

Idag är det exakt 1 åt sedan jag blev friskförklarad från anorexin. Det har hänt himla mycket på 1 år (ännu mer på 2 år eller 1 och ett halvt år).

Jag väger ett par kg mer, jag väger mer än vad jag trodde att jag någonsin skulle tillåta mig själv att väga. 

Om du hare sagt till mig för 2 år sedan att jag skulle vara frisk och väga som jag gör idag, må skit bra fysiskt och vara lyckligare. Så hade jag inte trott på det. 

 

Från att hela livet handlade om vikt, kalorier, förbränna så mycket som möjligt och från att ramla ihop av trötthet, tappa en handfull hår varje gång jag rörde håret, alltid frysa, konstant vara yr och att hoppa upp och ner på en våg 20 gånger on dagen. 

Panikångest nästan dagligen, annars vanlig ångest, gråta i timmar varje dag och att känna att jag inte orkar leva mer.

Vara rädd för gå upp ett hg och inte våga äta knappt någon typ av mat.  

Från att vara en väldigt olycklig Jasmine.

 

Till idag är det en himla stor skillnad. Jag väger ett par kg mer, jag äter jätte mycket mer mat, låter mig själv vila, tränar för att jag tycker det är kul och mitt liv handlar om "mig" idag inte om vikt eller kalorier. 

Jag är mycket lyckligare nu. Jag är dessutom mer mig själv än nu, jag fick liksom hitta mig själv på nytt efter att identifierat mig med min sjukdom. Så nu är jag bara Jasmine igen. 

 

Det är såklart en kamp att blir frisk, det tar tid och det är det jobbigaste jag gjort. Men himla värt det nu i efterhand.

Detta är något jag tänker fira och stolt över, för jag är faktiskt himla bra och stark (om jga får säga det själv)!